Jag vet i alla fall att jag har muskler...

för jag kan känna varenda en...
Jag har äntligen tagit tag i träningen igen, med resultatet att jag inte längre kan varken hosta, skratta eller klä mig själv. Tänker med stor fasa på vad som skulle hända om jag fick vinterkräksjukan... Nej, det enda sättet att ta sig igenom detta är att sortsätta träningen, men det är inget jag ser fram emot. Men ska jag ha något annat än poncho och långkjol på stranden i sommar så måste sit-upsen uthärdas.

Härom dagen hade vi snattare i butiken. Två män var in och stal en parfym, men larmet gick när dom gick ut. Jag stog vid tillfället med en kund som storögt tittade på när jag springer efter killarna och skriker "stanna!" (dom stannade inte...). Securitas kom och fick signalamente men det var inte mycket dom kunde göra.
Dagen efter när Lena öppnade stod en man utanför. "Hade ni snattare i butiken igår?" frågade han. "Ja" sa Lena. "Ja, jag sprang efter dom, och tog dom"... Alltså; denna okände man sprang, med sina matkassar, ända till bowlinghallen där männen had sökt skydd. Haffade dom och ringde polisen. Tyvärr hade dom hunnit dumpa det som stals, men jag och Lena har ändå vunnit något på hela historien; nämligen ett hopp om mänskligheten. Att det finns folk som bryr sig om andra och anstränger sig för att hjälpa en person i nöd trots att han själv inte vinner på det.
Hurra för vår hjälte!!

I övrigt... är det KALLT!